För några dagar sedan var det oklart om jag skulle stå på startlinjen eller ej. Näsan är fortfarande lite speciell men jag kände att det skulle gå vägen ändå…

Har varit sjuk under en längre tid (2 veckor) och började springa för några dagar sedan. Har hunnit med en hel del pass men kanske inte som jag hade önskat på förhand. Min näsa är fortfarande täppt på nätterna och rinner även idag.

Men kroppen kändes bra och suget var extremt stort! Att få springa min favoritdistans igen. Jag förväntade mig inget personbästa idag, målet var att springa under 80 minuter (1:20).

 

Väl på plats så träffade jag väldigt många härliga människor. Bland annat några från klubben men även några samarbetspartners som gav lycko önskningar.

 

Bland annat X-kross och flipbelt som hade långa köer. Vilket är förståeligt! Grymt roligt att ses!

Väl på startlinjen så njöt jag. Jag var tillbaka där jag flera gånger tidigare slagit personbästa.

När starten gick så var det stopp. Frustationen fanns där och intervall liknande löpning påbörjades. Detta p.g.a. att det var vägarbete i Stockholm och vägen hade markant smalats av och jag hamnade långt bak. Vilket nu i efterhand kanske var bra. Dock så infann paniken sig när jag såg att 1:20 farthållarna låg långt framför mig i början och jag inte kunde ta mig fram p.g.a. köbildningen och att det var stopp.

Kroppen kändes väldigt bra och jag ville dra på och öka farten. Var stundtals nere i 3:28 men kände av att mina ben tog stryk.

Men det värsta av allt var nog att min högra näsborre inte ville vara med mig :).

Loppet bestod av en hel del backar, både uppför och nedför. Men kroppen svarade bra på detta, vilket var väldigt positivt.

När 15 km var passerat så tog jag gelen som jag skulle tagit tidigare men glömt bort då jag kände mig alltför pigg.

Ökade farten successivt och vid 18 km så kände jag av att jag kanske inte var riktigt hundra i kroppen. Bena blev sega och tog stryk. Annars kändes det bra och en markant fartökning orkade jag med vid 20 km mot mål.

Målet var att ta ut mig helt och springa under 1:20. Det sist nämna gjorde jag men nu i efterhand så fanns det en del krut kvar. Vilket bådar gott till nästa halvmara som är inom kort. Därav är jag nöjd med dagens lopp och känslan i kroppen är att jag vill ha mer.

Känner mig väldigt fräsch efter loppet och ser redan fram emot nästa löppass som blir under morgondagen. Lite lättare.

För er som undrar om jag springer på tårna eller ej så har ni här svaret 🙂

 

Stort tack för all support på plats och även innan! Betydde mycket och jag kan lova er att jag njöt bara inte idag utan kommer göra det när jag springer i mål och då tagit ut mig helt. Sprang i mål på 1:19.

Nu blir det underbart god lasagne på tåget som flickvännen gjort och därefter en mycket väl behövd dusch när jag kommit hem.

Ha en kanon dag! Det har jag haft!