Gårdagens sista leende..

Allt började på Onsdagen när jag inte hade alltför mycket tid men ändå lyckades få mig några km spring i bena på gymmet. 3:15-3:20 fart på löpbandet. Kändes relativt bra och nöjd trots allt att jag hunnit med att få lite fartträning.

Blev därefter en resa tillbaka till Jönköping och hålla pass på Friskis & Svettis som jag verkligen såg fram emot, då det var 2 veckor sedan sist. Alltid lika roligt! Kvällen var det sent planerat att jag skulle tillbaka till Skövde för att äta på en restaurang med fint sällskap och så blev det, men trodde inte jag skulle behöva ångra vad jag beställde…

Gårdagen bjöd på kyligt väder och jag som är relativt frusen av mig kände av det lite extra. Gav mig ut på 14 km löpning i relativ lugn fart för att ladda för kvällen fartlek pass med min klubb. Kände redan nu att något var lite speciellt med min mage.

Vad åt jag på middagen nu då? -Jo, det fick bli en trerätters och av någon anledning så beställde jag kanske något som jag verkligen aldrig gör och läste lite konstigt eller rättare sagt tänkte fel. Jag beställde råbiff med tanken på att jag skulle få rostbiff. Fråga mig inte hur jag tänkte. Aldrig ätit råbiff av vissa anledningar. Äcklas faktiskt av tanken. Men jag åt upp halva och som jag anade så smakade de inte gott alls.

Smakade som blandfars tagen direkt ur förpackningen med lite salt och sedan ut på tallriken. Är nog så också..

Träningen började och jag kände mer och mer att något började krångla med magen. Jag hade trots kylan bra fart i bena och nådde upp emot 2:12 fart, det gick snabbt. Men mot slutet så insåg jag att det skulle bli värre.

Kändes som jag var gravid och att något sparkade där inne. Blev givetvis värre. Började gå lite och tänkte att det kanske var gaser. Var det säkert, men inget kom ut. Men bryta ville jag inte, verkligen inte.

Klarade mig igenom passet och när jag kom hem så slog det till ordentligt. Jag kunde varken sträcka på mig eller stå upp rakt. Fosterställning var det ända som gick och någon sömn blev det inte alls. Så i skrivandets stund så är det en del grus i ögongen vill jag lova. Tror jag max slumrade till i 1 timma när jag lyckades hitta en position som inte gjorde alltför ont. Men gå uppsträckt var det sista som gick igår. Märkligt, då man är van vid det som löpare.

Inte ovanligt nog så känner jag mig väldigt sugen på att springa, känner mig väldigt lätt nu. Inget kvar i kroppen :). Raw food dieten är ett alternativ för mig om jag ska testa på detox en period, men jag hoppar det framöver ändå :).

Många gånger i natt jag tänkte på hur jag skulle klara av natten, fick rekommendationer på att åka in till sjukhuset. Men mina tankar var någon annanstans.. Mitt nästa träningspass 🙂

“It always seems impossible, until it´s done- Nelson Mandela” RIP