Sedan några veckor sedan började hårt pluggandet och tröttheten började slå i. Dag in och dag ut fanns det bara en sak i huvudet, plugg. Ju tröttare jag blev desto mindre förstod jag. Vad var lösningen? Jo, löpningen.

Få saker som får en så skärpt som löpningen får..

Fredagen var tung, vaknade oerhört tidigt och började plugga redan klockan 06:00. 11:00 så sprang jag backintervaller och efter att det var gjort så funkade huvudet igen och glädjen på läpparna var åter.

Först var jag inte alls sugen på att hålla i mina två pass, men efter att jag sett alla motionärer, deras leende och deras glöd så var jag på tårna och när uppvärmnings låten (löpnings låten) var igång och taggad som vanligt. Löpningen löser allt. Oavsett vad det är, hur stressad man är och hur trött man är. Så ångrar man aldrig, aldrig en träning.

Även efter dagens tuffa löpning som avslutades med 19 km/h så ångras inget.

Njutning! Tänker på morgondagens 2 mil på morgonen och ler. 🙂

Fortsatt trevlig kväll