Drömmen är inte långt borta nu. Om några dagar kommer jag att stå på startlinjen till New York Marathon 2015. Beslutet är taget. Men resan dit har varit betydligt tuffare en väntat. Många har läst artkilen i Jönköpings-Posten men hur går mina tankar? Hur är kroppens status nu?

I fredagens Jönköpings-Posten fick ni läsa om den tuffa vägen jag gått för att närma mig New York Marathon som varit min dröm sedan jag var 12 år och faktiskt inte ens löpte alls, men jag respekterade dem som klarat av det. Wow ett marathon! Nu var det äntligen min tur.

Artikeln i Jönköpings-Posten läser du här om du missade tidningen

Enormt tack för alla respons. Roligt att det pratas löpning runtom i Jönköping framförallt. 

Planeringen var fastspikat. Men sen kom bekymrerna. Överbelastad framfot, sjukhusbesök för tarmproblem, virus (6 veckors sjukdom). 3 månader utan löpning… Inte som jag hade tänkt mig.

Jag fick okej att börja springa för 2 veckor sedan och såg ljuset. Inget personbästa ljus men ett behagligt ljus.

Flera pass har körts för att inte tappa i styrka, men tyvärr har jag inte kunnat träna just foten, för att det gjort ont och den behövt vila.

Förra helgen hände det som inte fick hända, ännu en gång. Försvagad Flexor hallucic longus…

(Detta efter artikeln)

Fick okej att börja springa mer som jag brukar göra, vilket jag gjorde. Ökade succesivt enligt rekommendationerna och t.o.m. långsammare takt för att vara säker. Men foten har tappat en hel del “vanlig styrka” i och med uppehållet och därav uppstår komplikationerna.

Muskeln som går från stortån på den skadade foten (höger) och upp mot vaden. Vilket resulterar till att jag inte kan trycka på med fart och tvingas ta fart med hälen, med högerfoten.

Handlar mer om otur och det brukar inte hålla i sig alltför länge. Men tyvärr kom överbelastningen i foten lite väl fel i tiden…

Alla möjliga metoder testas för att lösa detta så fort som möjligt, men innan söndas, ja det är en utmaning det också..

Mål: Från att ha satsat mot 2:35 till senare under 2:40, är nu uppe i att ta sig i mål. Drömmen har varit att springa New York marathon men att även persa. Det kan jag just nu drömma vidare om. Kommer garanterat bli fler lopp i New York och det kommer en säsong till. Nästa år väntas det en hel del lopp utomlands (Spanien, Tjeckien, Berlin, Portugal, England) m.m. men även en hel del inom Sverige. Målen är redan uppsatta och jag vill verkligen ta dess mål.

Många har redan lagt ned säsongen och jag kommer göra det efter detta lopp, men detta lopp skall klaras av! Haft en underbar säsong med några personbästa och utveckling enligt plan. Jag får inte glömma att jag “bara” hålit på med löpning sedan 2012 (utökade jag dosen och började tävla mer). Första maran 2013. Långsiktiga målen håller i sig trots att New York inte kanske kommer bli som jag önskas. Men jag kommer trots allt att försöka njuta av det. 18 mil/vecka blev knappt 2 mil mot slutet..

Vill passa på att tacka alla! Vilket stöd jag fått på sociala medier, på stan, vänner och familj m.m. Vill även tacka sjukgymnast (Andreas), naprapat (Amir), Linköping Health Care (Stenove) m.m. som försökt hjälpa mig och som alltid ställt upp! Laserbehandling, Nålar, stötvåg m.m. tack!

Tack även till er som mailat och skrivit till mig´på sociala medier m.m. och INTE trott på mig samt önskat mig annat. Ni har motiverat mig ännu mera!!

Jag åker till New York för att njuta av loppet, då jag inte tror att behandlingen som vi kör 2 ggr/dag kommer reda ut det på så kort tid.

Hoppas på mirakel och att tån hinner läka..

Om jag klarar ta mig i mål nu så gör även ni det! Prova spring ett marathon!

“It’s kind of fun to do the impossible.”