När man saknar något så kan man göra något åt det.. Därav blev det 16 km löpning och därefter intervaller med mina underbara klubbkompisar i IFK Skövde..

Vill först börja med att tacka för alla de 12000 som nu följer mig på instagram. Ingen aning vilka detta är alls men kul att ni följer mig och tack för all positiv respons. Även hemsidans besök har ökat och snittar nu vanligtvis runt 500 personer när inget inlägg skrivits och ca 1000-2000 när inlägg gjort. Jätte kul!! Kunde jag aldrig ana. Tack för all stöttning! Betyder oerhört mycket!

Haft en helt fullspäckad dag med tvättande och massa telefonsamtal samtidigt som jag försökt trolla fram mitt bortsprungna bankomat kort. Vet att jag har en tendens att glömma den i P-atomaterna tyvärr men kan av någon anledning inte minnas vart den nu kan befinna sig.

Planen var att redan på morgonen ge mig ut och springa men hade för mycket på min “todo” lista och var tvungen att lösa detta först. Därefter så kände jag mig bara tvungen att bege mig ut. Hade verkligen saknat att springa lite längre och beslutade mig därav att göra detta och det fick bli 16 km. Kändes helt okej trots lite bekymmer med foten.

Hann komma hem och saknaden för två saker till fanns kvar, det ena var att springa med IFK Skövde. Var dock ca 30 min kvar till träningen och det stod fartlek (intervaller) på schemat, orkar jag detta? Klarar foten detta? Saknaden… Jag kör!

Det blev att fort få i sig något och därefter rusa iväg igen efter jag bytt om för fartlek. När jag kom dit så kände jag verkligen att allt var som det skulle. Känslan av den där saknaden x3 var nu tillfredsställd. Kändes riktigt bra. Likaså passet. Jag försökte variera tempot så mycket som möjligt för att inte dra på för mycket. Varje gång jag ville öka farten och gå mot 90% av maxpuls eller liknande så ville jag falla tillbaka till min egen teknik som är att skjuta ifrån med tårna och springa. Men då smärtade det vid fotknölen. Blev mycket varierande och mycket tempoväxlingar. Nådde som max upp till 2:19 km/min fart. Vilket jag är väldigt nöjd med. Alla i klubben körde på väldigt bra och var väldigt kul att se en person med rött pannband som betyder oerhört mycket för mig gasa på järnet x3… Grym..

Nu efteråt vet jag att det kommer göra en del ont men efter det som dagen har bjudit på så är jag mer än nöjd. P.s. möttes med kommentaren “vad fan gör du här?” när jag kom till träningen.. Väldigt komiskt, men första tanken som slog mig var då märkligt nog att jag bor här :). Känner mig hel igen av att löpa och hel då kroppen mår som bäst. Samt att saknaden nu inte är lika mycket. Över 2 veckor.. var jobbigt och mycket tråkigt..

Blir lite styrka nu och ladda för morgondagens alla pass samt cirkelfys i ett superfullbokat Friskis & Svettis sedan någon dag efter att bokning kunde göras. Jätte kul!

När man saknar något så bör man göra något åt det.. Jag gjorde det idag, kanske inte anses optimalt att göra det med den svaga foten jag har men känslan efteråt är behagligare ändå.

Fick en fråga igår av en person som ställde följande fråga: “Hur kan du kämpa på så hårt som du gör? Framförallt efter en skada?” – Behövde inte tänka länge, jag vet hur det känns när jag känner mig bra tränad, därav vill jag snabbt tillbaka dit!

Kör hårt! Går fortare att springa framåt än att gå..