Ett år som på förhand skulle bli ett s.k mellanår på grund av den långvariga skada jag drog på mig, men så vart inte utfallet. Det vart betydligt bättre och jag fick höja näven… Tack 2016

Många mål var givetvis uppsatta för året men framförallt hoppades jag på att komma tillbaka helt efter frakturen. Ingen grundträning och ett år som startade med ett lopp och utan några löpsteg på några månader. 

Träningen har förändrats och nivån har blivit mer jämn samt kvalitativ. Redan i mars månad (några veckor efter att löpförbudet var över) skulle jag stå på startlinjen och sikta ett bra lopp. Optimismen fanns där… 

IAAF/ World Championship Cardiff Halfmarathon öppnade jag säsongen med och noterade en acceptabel tid trots stormen och dess omständigheter. Känslan för säsongen var god, jag ville tro det i alla fall. 

Var inte stark nog i kroppen, det var för tidigt men behövligt. Lite bekymmer med trötta senor följdes därpå. Blundade kanske för det men detta år blir inte densamma. Detta år blir med grundträning.

Göteborgsvarvet lyckades jag tyvärr inte riktigt med då jag redan efter 4 km klev snett och fick köras till sjukhuset. Oturen kan ha betytt tur. Starten var osäker till Stockholm Marathon två veckor senare. Men jag lyckades trots detta att redan två veckor senare men lindad fot efter massa timmars intensiv rehabilitering springa in ett personbästa på Stockholm Marathon. Ett bra team bakom mig att tacka. 

Den negativa responsen från “vissa” ja den vet ni nu vid detta laget. Tack till er också! 🙂

Det kändes bra i kroppen men styrkan var inte riktigt där. Att ha en fraktur i foten och inte få belasta den kräver mycket disciplin för alternativträning och mental inställning. Varit ett tufft år mentalt.

Hade bra stöd från nära och kära men framförallt från coachen som trodde/tror på mig. Vi började jobba med varandra runt hösten och hur resultatet varit efter detta är bara positivt. Personbästa i Berlin Marathon med ca 5 minuter och krafter kvar. Tack Coach LG!

Trodde på förhand att det kanske skulle bli ett mellanår, ett skitår med andra ord men jag skulle nu i efterhand summera det som ett år där jag slog några banrekord, personbästa, vinster, pallplaceringar, utveckling och ja med andra ord ett år där jag fick lära känna mig själv som löpare ännu bättre och få veta vad som krävs för att bli ännu starkare och snabbare.

Att sadla om från att lita på racketen i ca 18-19 år till att få allt att stämma på språng är skillnad vill jag lova.

Jag är nöjd med året och nöjd med tanken av att det finns mer kvar i kroppen. Små skavanker kommer alltid finnas där men målet är att vara starkare i år.

Grundträningen har gått bra och går bra trots lite överträning:

—

Något som inte gått oförhindrat förbi är kanske Jönköping Marathon & Halvmarathon. I hela min aktiva tid som löpare har jag fått höra det: “Du borde levt på 80-talet, då hade vi ett marathon”. Att nu 34 år senare få ha ett marathon i min stad igen, det värmer i hjärtat. Pricken över i:et är att det även erbjuds ett halvmarathon. Tack till alla er som tagit emot det med öppna armar.

Officiella filmen: Klicka här

————–

Vill tacka alla för all support och uppmuntran under 2016. Det kommer att gå snabbare i år..

Tack även till alla partners som stöttar mig och ni som följer mig mot snabbare tider. (instagram: tonyh)

God fortsättning!

Jag är en löpare

/Tony H