Sakta med säkert så samlar jag på mig mil efter mil… Rekordsiffror på hemsidan dag för dag..

Fått en hel del frågor om varför jag inte skrivit på ett tag och svaret är enkelt, träning. Tränar en hel del för tillfället och tabletterna som skall lindra och motverka inflammationerna gör mig kanske inte till världens mest piggaste person.

Dock väldigt roligt att se att antalet läsare på hemsidan ökat markant och intresset har varit stort gällande hur min kamp mot klockan går och vilka framsteg som görs. Även en hel del som får inspiration.

 Notis på telefonen häromdagen!! Tack!!

Hur går det då med foten?

Jo, för er som följer mig på instagram och twitter har säkert sett att jag börjat öka distanserna och börjat lägga fokus på min planerade träningsform, lågintensivt. Känslan i foten efter varje pass är att den känns mycket svag och en viss ömhet kommer tillbaka efter avklarat pass samt en kraftig trötthet. Dagen efter känns det dock helt återställt och enligt min sjukgymnast så är allt i sin ordning.

Börjar öka dosen mer och mer men vid minsta lilla känning så bryter jag direkt.

 

Första lite längre passet med inslag av backe (Dunkehallabacken i Jönköping som avslut) blev 14 km med relativt god fart. Målet var att ta mig runt och försöka njuta så gått det går trots att man spänner sig i hela kroppen av rädslan av att något skall gå snett.

Dagen därpå var det träningsvärk i hela kroppen, precis som vilken mänsklig person skulle ha fått. Bör poängteras att jag sällan får det efter löpträningar vanligtvis, så därav en skön känsla och omformning av kroppen har påbörjats.

 

Som bilden tydligen visar så var nästkommande pass lika behagligt. Visserligen lite mer känningar i bena och även i foten efteråt men detta med anledning till en fartökning gentemot förra passet. Denna gång på 16 km och även denna gång med inslag av backe. På kvällen blev det lite lättare löpning för att försöka stärka upp foten och vänja den.

Det som kan oroa mig och läkarna är att inflammationerna fortfarande är kvar, men vi försöker att belasta foten men undvika problemområdet.

Dagen därpå fick jag återigen ställa mig på cross-trainern för att låta foten vila och återhämta mig.

Stora glädjen kom i torsdags innan jag skulle bege mig mot Mora, 20 km avklarat för första gången detta året. Oerhört behaglig känsla och saknaden har varit stor.

 

Som ni även ser på bilden så börjar jag sakta men säkert hitta tillbaka till min teknik. Vilket dock inte är helt möjligt ännu då foten skall undvikas att belastas allt för hårt nu i början.

Får en hel del frågor om vad jag tror om Köpenhamn den 29:e Mars, framförallt på stan etc. Svaret på den frågan är som vanligt: jag gör mitt bästa. Jag kommer inte gråta mig till sömns om jag väljer att inte springa men jag kommer kanske inte heller vara den absolut gladaste.

Jag kommer ta beslut efter träningslägret som är veckan innan och beslutet kommer att vara grundat på om jag utsätter hela säsongen i fara eller ej. Men ta mig runt 21 km det kan jag men jag vill mer.. 🙂

Nu blir det att återgå till mina TRX-band och lite rehab övningar innan det bär av mot Vasaloppsmässan igen.

Vill även passa på att påminna er om tävlingen! Chansen att vinna nya Polar Loop som i stort sätt är slut i hela Sverige och en väldigt stor efterfrågan på!!

Klicka här för mer info om hur du deltar 

Har fått in en hel del bidrag och riktigt bra svar. Vinnaren utses nästa vecka. Passa på!!

Trevlig aktiv helg!