Har sprungit många jobbiga lopp, alltifrån lidingöloppet till båstad marathon som anses vara de tuffaste men Friskishalvan de är ingen baggis!
Hade verkligen sett fram emot att springa min favoritdistans på min s.k. hemmaplan. Nervositeten fanns där, känslan i bena var kanske inte den lättaste men jag skulle få springa. Topp 10 var sagt till mina vänner, topp 5 till min familj och 1:a till mig själv. Rundan visste jag skulle vara tuff men kanske inte riktigt så här. Eller har jag för många bil i bena då jag tränar inför Stockholm Marathon?
Tankar fanns att jag skulle under 1:17 självklart, formen finns där men orkar bena?
Redan efter 4 km insåg jag att detta kommer att bli tufft. Bena kändes stumma och när backarna väl började så började syran titta fram. Springer dagligen i backen upp mot området lerhagen men inte i 3:28 fart som jag öppnade upp med. Det var tungt, grymt tungt. Hade två fina människor på plats där som fick mig att klara av det. Syran var där och likaså nästa backe som var ännu längre. Jag sneglade bakåt och såg inte bara 1 löpare utan 3. Hjärnspökena började titta fram och jag började tänka på om jag verkligen fixar det här…
Krampen började smyga sig in och det var dags för vätska. Men första vätskan missades likaså andra. Det var tufft. Lidingöloppet släng dig i väggen.
17 km sprunget visste jag att min lillebror skulle stå och langa sportdryck med magnesium och salt i för att få bort krampen. Han stod där likaså min far, min flickvän och några andra jag kände. Det började släppa. Efter att varit nere på ca 4:00 fart så ville jag nu dra ifrån. Jag tar detta! Jag kollade inte bakåt men ökade och ökade. Började närma mig Munksjön och där kom syran tillbaka ännu hårdare. Det var inte långt kvar men farten gick ned samtidigt som motvinden var tillbaka ännu kraftigare. Sista km var de jobbigaste jag tagit mig igenom. Moder natur, vi får ta ett snack inför nästa år (vinden).
På bilden ser ni publiken och jag som försöker få igång dem ännu mera.
Jag fixade det! Magisk känsla att höra sitt namn runtom under hela loppet, i spurten ochpubliken. Vilket pepp! Vilketarrangemang!
Stor tack till alla som var där. Tiden är inte den som jag hoppats på men placeringen var det. Backarna, ja er kommer jag se igen!
Stort tack till er alla!
Mer om loppet kan ni läsa på:
http://www.jnytt.se/hundratals-lopare-deltog-i-jonkopings-forsta-friskishalva
http://www.jonkopingsposten.se/artikel/26605/friskis-lyckades-med-halvan