Göteborg halvmarathon 21km och test av foten. Bra träningspass och stor längtan!

1010122

 

Jag behövde testa min fot på allvar. Komma upp i längre distanser och nå tävlingsfart innan nästa lördag. Men kommer foten hålla? Fick bli ett lopp för att testa..

 

Så sent som fredagskvällen så bestämde jag mig för att springa mitt första lopp efter stukningen, trots en väldigt svag fot. Har nått snabba hastigheter och foten har klarat av det men det har endast varit under kortare intervaller och inte tävlingsfart. Har på månarna efter knappt kunnat gå på grund av smärtan.

Hade tänkt att träna först på lördagen men i och med att min klubb hade terränglopp så visste jag att jag inte skulle ha kunnat hålla mig från att deltaga, och därmed riskera foten.

När lördagsmorgonen kom så var jag fortfarande inte anmäld till loppet och tvekade en del, foten vinglade och smärtade en del utan linda. Men suget var så enormt. Smörjande in foten med ARTHRO och tejpade samt begav mig iväg.

Väl på plats så fanns det ingen tvekan om att jag skulle testa foten ordentligt. Men såg det trots allt som ett träningspass, trots att tankar fanns om att kanske försöka dra på för pers. Formen kanske inte är den absolut bästa men viljan fanns där och det är en väldigt platt bana gentemot Båstad som var rena motsatsen.

Träffade en hel del vänner på plats, vilket alltid är roligt och ger en ett bredare leende på läpparna. Löpar människor är fina människor :).

Pratades i startleden om vilka tider det satsades på och vilka man skulle springa ihop med. Jag kunde inte ge något besked men skulle hålla mig under 1:20 iaf sa jag och hakade på 1:18 löpare.

Alltid svårt att bedöma om man ska gå ut hårt och dra ner på tempot eller tvärtom. Jag började hårt. Låg inte långt ifrån täten och malde på. Varför? Kände att jag skulle klara av det och därefter sänka farten och rent mentalt stärkas.

Öppnade upp med 3:27 fart och höll det ett bra tag. Vid ca 5 km möttes jag upp av en löpare som började prata med mig. Frågade mig om det inte var jag som kom 2:a i Båstad, då han kände igen mig samt vilken tid jag satsade på. Mycket trevlig kille som faktiskt fick bort det tyngsta, de kilometrarna. Kände dock att foten började tröttna, foten var matt och kunde inte trycka ifrån. Första anpassa farten lite granna och springa på hälen med högerfoten. Farten gick då ned och det började kännas tufft. Killen i början drog om mig och det kändes ändå bra. Jag hoppades han skulle ta sitt pers. Jag vågade inte göra det denna dag. Jag har ett stort lopp kvar i år och därför jag sprang just nu.

Efter 8 km så börjar det kännas lätt igen. Jag inser verkligen att jag är långdistansare. Jag var fräsch igen. Hör mitt namn, hör mitt namn igen och igen…

Vilken pepp. Hör gång på gång kom igen nu Tony!! Tillslut så inser jag att det är en person bakom mig som heter det :). Killen sprang för arrangörs klubben och peppades självklart. Jag bestämde mig för att hålla han bakom mig för att ta emot peppet. Han skulle inte förbi!

Vid ca 12 km så skulle det vändas vid en stor trafikbom, som var vändningspunkten. Jag är igång, jag springer bra igen, som på träningarna och det känns bra. Jag skall vända och hör dem skrika efter mig och 2 personer som är ansvariga springer ifatt mig och ber mig vända och ber om ursäkt samtidigt.

Förstår inget? Men inser att jag rundade konan fel. Var bara att springa tillbaka och vända..

Regler är regler. Jag nuddade den och sprang första gången men man skulle runt. I stundens hetta tänker man kanske inte helt klart.. Jag får ta på mig det.

Tony nr 2 var före mig..

Jag ökar farten och kommer ner mot 3:60 fart igen och ligger bakom, hör peppet och mitt namn igen.. Känns fortfarande bra. Möter många som peppar på MIG under rundan också, som jag mött vid andra lopp tidigare. Kul!

Jag vill dra på, vet att jag kan ta perset. Känns ju bra. Men jag vågar ändå inte. Ökar lite granna och hamnar vid marathon löparnas klunga. 17 km passerat och jag funderar på om jag skall spurta, pulsen är låg och det finns energi. Men håller jag? Vågar jag?

Ökar lite granna och kommer mot 20km. Känslan av håll kommer och jag kollar på klockan och inser att jag inte tar tiden som fanns i huvudet. Under 1:18 med en svag fot :). Gasar på det sista och njuter. Var jag smart eller feg? Jag hade oavsett vad kul!

Var inte trött efter loppet alls och ville ta ett varv till dagen därpå redan. Gillade banan!

Efteråt blev det mackor i stora lass med både gluten som jag visat mig vara känslig för och laktos. Får ju ändå fira att foten höll :). Magen struntar jag i just i tillfället. Skulle ändå bara träffa mina vänner på kvällen :).

101012

 

Smakade bra :).

1010121

 

Om jag var klok eller feg återstår att se nästa lördag.. Mer om detta i morgondagens inlägg. .Vill passa på att tacka alla för stödet. Inte många som visste om att jag skulle springa och deltaga i loppet. Ser det som ett träningstillfälle. Vet att det var några som ansåg det som idioti att jag ställer upp i ett 21 km lopp för att träna men detta är det jag älskar och skulle göra om det vilken dag som helst. Sprang på 1:20. Tiden var väll inget att hurra för egentligen men var ju ett träningspass :). Fick därefter springa iväg till tåget utan problem :).

Gick på halvfart och var pigg efteråt. Hur känslan var i foten i morse behöver jag nog inte gå in på :). Men med en hel veckas rehab nu så kommer det bli ännu bättre. Lördag är jag på tårna igen!

Trevlig kväll! Våga utmana er själva och tro på er själva!

Lämna en kommentar