Långsamt framåt, men framåt! Första riktiga löppasset ute

bild 1-12

 

Det är en kamp mot klockan och alla metoder är tillåtna! Men tillbaka ska jag, starkare! Inga fler tabletter!

Försökt utmana min fot en hel del de närmaste dagarna och självfallet har det kanske inte varit det roligaste då jag märkt av att foten blivit svagare och svagare. Men försökt se möjligheterna till att stärka upp det som jag kanske borde gjort tidigare.

Har ätit en hel del tabletter den senaste tiden för mina inflammationer, vilket resulterat till ca 3-4 timmar sömn varje natt under en längre period samt bekymmer med magen. Det som drivit mig att trots detta träna har varit kärleken till löpningen och att få springa igen utan att känna någon smärta, kunna pressa mig själv ännu hårdare.

Slutade i slutet av förra veckan med tabletterna och sömnen har börjat komma tillbaka  (tar 2 dagar tills tabletterna gått ur kroppen), vilket underlättar framförallt för träningen men även givit en del smärta tillbaka. Vilket kanske är positivt, då jag nu känner om jag belastar fel.

Under gårdagen så besökte jag min sjukgymnast för att testa att tejpa foten för att avlasta det inflammerade punkterna. Ville dock vara på säkra sidan så jag lindande även foten samt specialsula.

Det blev löpning! Vad skönt det var. Sprang med gåshud och kanske låter märkligt men var inte långt ifrån att fälla en tår av glädje.

Varit skadad förut men inte så att det smärtar när jag går på detta sett.

bild 2-12

 

Ville känna mig trygg och ville känna glädjen jag känner efter att jag sprungit/springer min favoritrunda i Jönköping, där allt började.

Underbar känsla!

Fick bli 8 km i relativt lugnt tempo. Snittade mellan 4:30-4:40 som snabbast och nedför så var det ännu långsammare då jag fick känningar. Fick stoppa mig själv från att springa längre 🙂

Efteråt var det riktigt träningsvärk i bena och det var bara att bege sig mot gymmet för ytterligare lite konditionsträning på crosstrainern och därefter ett Skivstång intervall pass på Friskis & Svettis. Bra dag, jag vet!

Känslan efteråt var obeskrivlig och lyckan stor! Tror bilden talar för sig själv!

bild 3

 

Kommer att öka successivt och framförallt inte förhasta något. Snitta lite löpning ca varannan dag.

Snart, snart är jag tillbaka!

“Drake reser sig bara i motvind”

Lämna en kommentar