Kroppen kändes bra och målet var att försöka ta ut mig. 17:e man på SM och totalt 32:a plats. Vilket stöd jag hade! Tack!!! Det kommer mera!

Jag har flertalet gånger berättat hur mycket jag tycker om detta loppet. Loppet jag flera år följde via TV innan jag kunde titulera mig som en löpare.

Några år senare så fanns inte tennisen och jag sprang där och tog emot publikens hejjarrop. Känslan finns fortfarande kvar.

Träningen inför marathon har funkat väldigt bra. Har följt min coach ord och tankar och visste att allt nu låg hos mig. Inget att skylla på och jobbet var ju trots allt gjort.

—

Arrangemanget i sig har det varit världsklass på. Ett bra hotell som flertalet elitlöpare har bott på. Där vi fått den absolut bästa tänkbara servicen. Bra mat, det mesta fixat åt en, transport etc.

Bild från kvällen innan. När langningen gjordes iordning. Samt härligt snack med trevliga löpare. (Linus, Erik och Mikaela bl.a.) Super mysigt.

Buss till och från hotellet på Lidingö.

Här rekar vi starten innan start efter busstransporten. Häftigt att vara på platsen några timmar innan. Framförallt då det är nästintill tomt och med vetskapen om att det kommer vara ca 17000 löpare här snart.

Självklart var min andra coach med :). Rebecca, min fästmö såklart som alltid finns vid min sida.

Loppet: 

Öppnade enligt plan och hittade snabbt en klunga som jag höll fast vid. Kroppen kändes bra och fokus fanns där.

Maraton handlar det mesta om just huvudet. Du måste planera loppet rätt och verkligen försöka följa ditt mål.

Första halvan gick på 1:15 och jag var väldigt pigg. Ville öka men fick lyssna på förnuftet. Hade lovat att försöka gå ut relativt hårt och samtidigt våga utmana mig själv.

Väl vid djurgården fick jag släppa klungan jag hade och valde att sänka farten lite.Bl.a. våran duktiga ultraman Jonas som låg på bra. 21 km var trots allt kvar och mycket kunde hända.

Vätskelangningen funkade som tur var väldigt bra och vid va 25 kom första dippen. Som tur var hade jag den oerhört ödmjuka och trevliga löparen Henrik Orre med mig. Vi hjälptes bra åt med det mesta. Ta vind och hålla fart, gjorde mycket.

Vid ca 28-30 så var jag väldigt pigg igen och jag var oerhört sugen på att öka. Var ju trots allt bara ca 12 km kvar. Men maraton är maraton och det gäller att inte ta förhastade beslut.

Jag visste att jag tappade lite varje kilometer och var beredd för att öka vid cirka 37-38. Där kom dippen. Nu var det tungt. Inte många kilometer kvar men allt kändes som en evighet. Bena tog slut.

Rent muskulärt. Bara träna mera och längre.

Löpare springer om som disponerat krafterna helt rätt och höll jämn fart.

Lyckades skaka av mig tröttheten i bena och såg fram emot att springa in i mål.

Men att springa i mål på Stockholm stadion, ja då glömmer man allt.

17:e man i SM och totalt 32:a person. Lite långsammare än vad jag hoppats på. Dåligt disponerat lopp (dåliga splittar) men jag är nöjd. 2:37.

Publiken var fantastisk som vanligt. Stort tack till alla som ropade mitt namn och hejade. Wow! Tack för alla filmer ni skickat till mig och bilder när ni hejar. Tack även Gylle! Behövde den gelen!

Vill även rikta ett tack till Anders,

som alltid är lika ödmjuk och peppande. Lugnade mina nervösa nerver.

Och inte att glömma er friends:

Linus, som kom 4:a. Mannen som blev min fadder, Erik 🙂 och Mikaela! Nästa år får vi nog tippa lite bättre ;).

Ikke att förglömma, LG! Tack! Mannen som tar mina toppar och dalar samt ändå peppar på. Vi är långt ifrån klara. ;).

Kroppen känns pigg och löpsuget är redan stort. Känner mig inte så sliten som jag trodde. Trots att banan var lite tuffare men extra stigning vid södermalm.

Fortfarande orutinerad på maraton men det bästa av allt är att det kommer gå fortare redan i år.

Jag längtar redan!