Foten har ännu inte börjat klaga! Trots 2:47 m/km fart.. Cashewnötterna klagade dock magen på istället..

Första halvdagen och dagen har varit riktigt behagliga och i skrivandets stund så känns det i vaderna att man sprungit en hel del. Gårdagens pass var årets tuffaste för min del. Morgonen började med 8km morgonlöpning och därefter blev det en tur mot stan i väntan på det tuffa passet.

På schemat stod det backintervaller ggr 10 samt därefter 3-2-1 ggr 3.

För att försöka hålla mig relativt lätt så valde jag att inte äta så jätte mycket bortsett från en påse naturella cashewnötter som fanns bredvid mig vid sängen (ca 2-3h innan). Snaskade i mig en hel del och det kändes bra.

När backintervallerna väl började så kände jag att något kändes lite ovanligt.. Nötterna rörde sig uppåt och det visade sig att en annan från min klubb lyckats med samma bedrift och mådde lika dåligt han.

Jag drog trots detta på en hel del ändå och hoppades på att känslan av obehag skulle försvinna. När 10 ggr var avklarade var det en liten nedjogg mot nästa plats för att ge sig på nästa tuffa del, 3-2-1 x 3. Vilket innebar springa i 3 minuter därefter 1min vila, 2 min och 1 min vila o.s.v. 3 gånger. Farten var väldigt hög och spykänslan fanns där. Denna känslan sitter fortfarande kvar och kändes av under natten.

Man lär sig så länge man lever är ett utryck som väl kommer till tals vid detta tillfälle. Kanske inte alltför oväntat att alla nötter är i papperskorgen.. Så fort jag såg nötter i butiken så var allt jag hade i mig på väg upp. Än idag.

Som tur är så klagar inte foten ännu och maxfart har jag börjat närma mig. Känns riktigt bra i kroppen trots formen. Väldigt sliten efter gårdagens totala 28 km.

Nu blir det nästa pass och mot mara distansen.

Utmaningar.. Kärlek!