Äntligen är jag tillbaka på allvar!

Det har varit en väldigt lång väg och det är många som frågat om jag lagt skorna på hyllan eller till och med någon som önskat att jag ska sluta, eller när. Varsågoda!

Varit otroligt mycket sjukdomar närmaste tiden. Senaste 17 loppen har jag precis varit eller varit sjuk. Vilket stört både träningen och tävlandet senaste åren.

Avslutet av säsongen ifjol slog alla rekord. Bortsett från att vara sjuk så spräckte jag ett revben, lättare hjärnskakning och en kraftig stukning av foten.

Löpning och det mesta handlar om kontinuitet. Jag ljuger om jag säger att det inte varit tufft. Mentalt har det varit en resa som tidigare varit främmande för mig. 

Veckan innan årets första lopp, Barcelona Half Marathon så fick jag en lättare förkylning som skrämde mig en del men lyckades ändå hålla träningen på en bra nivå.

Målet med loppet var att springa med kontroll och få en bra känsla inför säsongen samt nästkommande lopp. Att inte gå fullt ut men ändå gå för en tid som är bättre än de senaste två åren.

Kvällen innan kände jag mig ändå redo. Lite lätt rinnande näsa. Men inget som oroade.

Var uppe redan 05:00 på loppdagen för uppvärmning och väcka kroppen.

Fick en bedrövlig start och hittade rytmen efter cirka 5 kilometer. Första 10 KM på 32:04. Därefter var det bara att försöka fortsätta springa med bra kontroll och komfortabelt ta sig i mål.

Sluttiden blev 68:57 netto. 

Resan har varit lång men nu väntar en lång och härlig säsong som jag ser mycket fram emot.

Har min fästmö att tacka som pushat mig och tagit stor last när barnen varit sjuka, mina tre barn som jobbar skift med att dra hem alla virus och min tränare som hela tiden trott på mig och anpassat träningen mellan alla avbrott. Övriga som trott och önskat annat har sporrat mig.

Nu väntar en vecka med en hel del distans och styrka innan nästa veckas ökning av mängd igen.

Snart står jag återigen på startlinjen igen!