DN Stockholm Halvmarathon är över för detta året. Tog mig igenom det!

DN Stockholm Halvmarathon är över för detta år och jag tog mig igenom det..

Det var nu dags för mitt absoluta favorit lopp, DN Stockholm Halvmarathon. Inte alltför mycket folk och jag vill verkligen prestera här. Med tanke på den “oturen” jag haft så kanske jag inte på förhand borde stå på startlinjen 15:30. Men jag kan springa och det är min distans som jag verkligen saknat. Klart jag ska köra!

Vad var mitt mål? Självklart var målet inställt på att ta ett pers! Jag sa kanske inte det på förhand men det satt i bakhuvudet. Ett pers kommer att sättas under detta lopp någon gång eller några framöver har jag sagt.

Loppet började bra efter lite råd från ICEPOWER vilka produkter som skulle användas och det kändes inte jätte mycket i min vad och nedåt.

Jag började loppet medveten lite längre bak för att inte springa för fort och belasta mina ben och fötter alltför fort. Vilket höll ett bra tag och jag insåg efter 10 km att jag kände mig fräsch och mitt pers var inte långt bort. Jag skulle ner under 1:17.

När loppet började närma sig 15 km så började jag känna av mina ben och insåg då att pers skulle bli svårt då jag ser Anders (farthållaren för 1:20) närma sig, trots att jag hållit han borta väldigt länge och inte sett skymten av.

Ville jag bryta? Tanken slog mig någon gång men insåg fort att jag inte kommer att kunna sova i sådana fall. Jag valde att hänga på Anders som är tidigare vinnare av Stockholm Marathon.

Det blev tyngre och tyngre och jag hoppades bara att inte jag skulle få “betong fötter”. Är när man känner att fötterna bara “bonkar” ner mot marken. De kom aldrig men mina fötter och vader sa istället ifrån och när jag såg 19 km skylten så ville jag bara i mål så jag ökade trots detta. Visste att det inte skulle bli ett pers men jag ville verkligen kunna sova i natt och inte känna att jag gav upp.

Fartökningen kom mot slutet och det gick fort, väldigt fort så att jag till och med kunde fortsatt lite till. Insåg efter målgång att jag kanske inte tagit ut mig helt. Självklart var jag trött men det fanns mer i kroppen. Dock ville inte mina ben och fötter.

Är jag nöjd? Självklart så är vinnarskallen i mig missnöjd då målet inte uppnåddes och det inte blev ett pers. Men samtidigt så vet jag att jag knappt kan sova utan smärta och inte kunnat träna som jag önskar inför loppet. Minns knappt när jag sprang 21 km sist.

Bena nu känns sådär, speciellt inte bättre efter att jag fått spurta till station på ca 20 min för att hinna. Känns när jag går, men av någon anledningen så gillar jag det.

Så ja, jag kommer kunna sova gott i natt. Med tankarna och vetskapen om att det finns mer i denna kanske inte alltför tunga kropp. :).

Vill även passa på att tacka så oerhört mycket för all pepp och stöttande. Betyder oerhört mycket för mig och ger så mycket energi. Stort tack även för er som följde det ;). Givetvis även ett stort tack till min familj, sponsorer och IFK Skövde för all hjälp och stöttning.

SHM4 Här ser ni i vilken fart jag sprungit. Kan påpekas att jag ibland till och med var nere i träningsfart :). Men slutade på 1:19 vilket är helt acceptabelt 🙂