För ca 2 veckor sedan ville jag inte se mina löpskor igen, men nu är det de ända skorna jag vill ha på mig och se. De åkte på igen..

Precis efter loppet så var det många tankar som gick och en tanke slog mig som jag egentligen var väldigt ovan vid. Kanske mitt första riktiga “misslyckande” eller ordentliga motgång. Naturligt att tänka så i några timmar, är ju trots allt mänsklig.

Morgonen började sedvanligt med lite rehab och därefter crosstrainer på gymmet (konditionsträning). Tycker verkligen inte de är kul och jag kände verkligen att jag måste komma ihåg varför jag gör de här? Hade lovat att köra på rehaben ordentligt innan skorna åker på igen, men jag behövde göra ett test för att längta och se att jag verkligen kan.

Regnade ute och var nästintill kolsvart ute.. Vad bra! Hoppades på absolut sämsta vädret..  Ännu tyngre för det mentala och jag behövde verkligen de här, framförallt mentalt. Bevisa för mig och ingen annan att jag kan springa fort.. Så blev de..

Fick bli 6.5 km snabbdistans och jag sa att jag skulle ta det lugnt men jag hade redan planerat att jag skulle dra på ordentligt. Kanske inte helt till max så bena tar slut men nästinpå. Kanske sista gången för i år..

Jag öppnade upp väldigt bra och tog backarna väldigt enkelt. Sprang i mål på ca 18 minuter och inser att jag trots allt har spring i mina ben och har många minuter kvar att komma ner i, framförallt i halvmarathon distansen.

Kommer få se en hel del uppdaterade tider framöver. Planeringen börjar bli lagd och även för vilka lopp. Se planerade lopp för mer info. Även träningsschemat kommer att publiceras på sidan inom kort..

Nu blir det gym och ännu mera njutning med skorna.

Våga utmana er själva i sämsta möjliga förhållandena. Ger väldigt mycket tillbaka!

Jag är en löpare, går inte att ändra på!