Oturlig stukning av foten för två veckor sedan och ett brutet Göteborgsvarv. Beslut om att ställa upp i Stockholm Marathon togs dagar innan, vilket resulterade till ett personbästa. Men det kunde ha varit bättre.. Början av denna säsongen har kanske inte varit den absolut bästa för mig. En hel del otur och mitt första brutna lopp. Att jag fortfarande har känningar av en sena som spökar för mig samt för två veckor sedan klev kraftigt snett under Göteborgsvarvet.
Rehaben med foten har gått med rekordfart och alla övningar har gjorts flitigt och styrkan har kommit snabbt tillbaka. Känningar finns kvar men med tejpning så visste jag att 21 km skulle funka. (Senan kommer smärta efter några kilometer och göra foten stel så att rörligheten blir mindre, men det funkar..) Det dubbla var jag osäker på men tänkte ändå ta och chansa.
Målet var satt på 2:37. Kan tyckas optimistiskt med tanke på att jag varken hade långpassen i mig samt en ostabil fot. Men den träningen jag gjort har jag gjort kontrollerat.
Öppnade väldigt bra och höll den tänka tiden. Jag hade laddat bra med vätska innan i och med vetenskapen om att det skulle vara varmt. Vilket nu i efterhand var klokt.
Första 5 km gick på 17:51. Vilket var helt enligt plan samt 10 km på 36. Därefter så gjorde sig värmen sitt jobb och började ta lite kraft av en. Fick som tur var bra hjälp med langningen och klarade av att få i mig vätska så att jag klarade av att stå emot.
Halvmaran passerades med 1:17 och här började min mage spöka lite. Lyckades stå emot men efter Djurgården och ungefär vid 23 km så gjorde det så pass ont att jag fick stanna. Fick kramp i ev. tarmen (långt ner på vänstersida) och vart tvungen att gå. Trodde här att det var kört igen. Försökte röra på mig lite annorlunda och massera magen. Trots att det inte var mycket folk här så skrek de få som fanns där.
Många löpare passerade och även dem gav en klapp på ryggen. Samtidigt som jag kände att det började släppa så började jag jogga lite lätt igen. Det var inte lätt att hitta rytmen och framförallt ta igen den förlorade tiden.
Ja uttrycket att allt kan hända under ett marathon det stämmer :).
Bena började bli tunga och vid 35 km så vart det tufft. Försöket att ta igen tid samt de få långpassen gjorde sig påminda.
En sak hade jag bestämt mig för: Jag skulle in på Stadion!
Jag hörde mitt namn ropas överallt och kanske inte lyckades få upp en tumme varje gång men stort tack till er! Jag hörde allt och även ni som skrek mitt namn inne på stadion, TACK!!
Det blev inte som jag tänkt mig och tiden är jag egentligen inte alls nöjd med. Men början av denna säsongen har inte varit som jag önskat heller. Men det är inte över än.. Men jag slog mitt tidigare personbästa, med 1 minut trots allt. En sak vet jag, jag ser fram emot Berlin Marathon!
När jag kom in på stadion var det trots allt en enorm lycka. Jag hade sett fram emot detta. Att det var ett pers ja, det kommer mera i år :). Är fortfarande orutinerad som löpare..
Redan några timmar efter så kändes kroppen väldigt bra och löpsuget var enormt. Inga trötta muskler alls. Imorgon väntar lätt löpning med sambon (som ständigt stöttar mig och finns vid min sida) för återhämtningens skull och förbättra cirkulationen.
Vad händer härnäst?
Det som väntar nu är att äntligen försöka bli av med denna smärta i senan samt träna upp foten. Kortisonspruta för senan.
Ser redan enormt mycket fram emot nästa lopp
(Vill även passa på att tacka er som kom fram och tackade mig för att ni inspireras av mig och tycker om det jag publicerar. Värmer!)
Sluttid: 2:42:46. Placering: 47
Jag är en löpare.
Stort grattis till personbästat! Jag har lagt upp en kort filmsnutt från Strandvägen andra varvet när du passerar på Instagram. Men 1,17 på halvmaran var nog en lite för optimistisk öppning (med tanke på befintlig bästatid på maran) vilket kan ha orsakat krampen i magen?
Tack Stefan! Tack även för peppandet! Betydde mycket!! Såg klippet precis, såg segt ut :). Kan tyckas. Men det var enligt plan faktiskt. I fjol väggade jag på maran och vart för nedkyld. Hade dålig uppladdning etc. Så det var de som drog ned farten då. Så tror att tiden i sig inte var så väl optimistiskt. Fick ont väldigt tidigt faktiskt. Har haft lite bekymmer med min mage innan och kan bero på tabletterna som jag ätit för foten också. Svårt att spekulera. Kanske även var bra för mig att stanna. Men var jobbigt att starta efter.
Annars så kändes loppet bra och enligt plan förutom efter stoppet. Men såg nu på klockan att jag var uppe i 3:20 fart någon gång i början och det hade jag absolut kunnat undvika. Men orutinen gjorde sig kanske påmind.
Men samtidigt så kan magen också börja göra ont om man är sämre tränad en vad man kanske tror och går på hårt. Tanken har slagit mig också men i och med att den kom så pass tidigt så kan det ej varit det. Har fortfarande ont i magen nämligen också. Samma känsla som när jag fått kramp där tidigare.
Tack ännu en gång!
Grymt grymt jobbat! <3
Tack!!!
Imponerande lopp! Du är helt klart en förebild för oss som kämpar i lite lägre farter och som inte riktigt är redo för ett maraton än. Men jag drömmer om Berlin 2017 eller 2018… Bra jobbat! ?
Tack Jan Mikael! Roligt att höra! Roligt att höra om ditt mål!! Bara kämpa på! Lägg mycket vikt i långpassen, så är du beredd mentalt! Håller tummarna!! Lycka till!!