I sista stund stoppar läkaren mig från att deltaga i årets upplaga av Lidingöloppet….

2012 så var åter då jag för första gången skulle springa Lidingöloppet, 30 km terräng. Jag var taggad till tusen och nerverna var där. Startgrupp 1A och suget efter bra tid var stort!

Tiden började närma sig och det pirrade i magen. Men vart låg starten? Jo, där jag inte befann mig. Är van vid att starten ligger nära anläggningen men inte så i detta fallet. Jag ser allas nummerskyltar och de startar långt bak och har redan börjat ta sig mot start. Inser då att det är en bit. Ca (1,5 km) Jag spurtar och tillslut så ser jag alla startgrupper, men inte startgrupp 1. Funktionärerna ropar efter mig: – “du har 10 sekunder på dig att springa innan du blir diskad. Fortsätt spring”. Med andan i halsen så fortsätter jag rakt ut på fältet helt ensam och hör skottet går bakom mig då startgrupp 2 börjar “jaga” mig. Intervall löpning blev det. P.g.a. att jag missade starten. Jag fick medaljen och lyckades trots senare start få en relativt ok tid. Strax över 2h. Trots att jag inte kom fram och fick stundtals gå.

2013: 

Fyra dagar innan loppet stukade jag kraftigt foten och fick lämna återbud.

2014: 

Laddad, motiverad och nytt personbästa skulle slås.

Under fredagen (dagen innan) ombeds jag av min läkare och sjukgymnast att inte springa om jag vill fortsätta springa det sista som är kvar av säsongen.

Jag har drabbats av Patellar tendinopati ! Även kallad hopparknä.

Det är en överbelastning i knäskålssenan.

Jag kan springa med smärta, jag går nu med smärta. Har flera lopp kvar och det är bara att acceptera situationen. Inget roligt besked. Smärtan kom helt plötsligt, vilket var väldigt oväntat då jag gladeligen varit benådad från knäbekymmer tidigare.

Det är väldigt vanligt att man får bekymmer mot slutet av säsongen då kroppen fått jobba hårt. Men detta måste vara otur. Kan även bero på min fot som fortfarande har en viss vätska i benet (skelettet). Därav kan det bero på snedbelastning.

Måltiden som jag hade får jag skjuta på till nästa år och hoppas på start. Dagarna som väntar består av rehab och konditionsträning i form av stakning.

Nästa vecka börjar en djupare behandling i form av stötvågsbehandling och ännu mera tejpning. På schemat står 30×4 knäböj morgon och kväll. Påbörjades i förrgår då jag hade min aning.

Jag har hjälp av mirakel sjukgymnasten som hjälpt mig på kort tid tidigare. Så blir det även denna gång!

Livet som löpare är trots allt underbart! Ger mig utmaningar som jag kanske inte väntat mig men att ta sig ur dem är även det underbart!