För ett år sedan stod jag för förta gången på startlinjen till ett lopp utomlands, Amsterdam. Skadan stoppade mig då. Årets lopp avklarat. Hur gick det i år?
Väl på plats i Amsterdam så fanns det bara en sak i tankarna, jag skulle under 1:16. Kroppen kändes helt okej. Borsett från två relativt instabila knän (hopparknä). Vilket lett till att jag kanske inte tränat som jag önskat men jag visste att det fanns i kroppen trots allt.
Denna gången skulle jag springa in på Olympia Stadion med ett leende inombords och känna att jag givit allt. Det var målet!
Väl dagarna innan så tog jag och min vän det väldigt lugnt och försökte sova så mycket som det gick. Åt relativt gott (saknade min gröt) någon gång. Annars var portionerna väldigt små och därav fick det bli en hel del mat på rummet istället.
När tävlingsdagen var framme så pirrade det i kroppen och revansch lusten var stor! Skulle gå väldigt fort.
Detta året stod det halvmarathon på schemat. Starten för maran gick 09:00 och halvmarans första start gick 13:20.
Hade på förhand varnats för värmerekord för loppen. På morgonen så sprang jag inte med mycket plagg på kroppen då det noterades 20 grader. Men väl mot starten så gjorde vädret en helomvändning. Skulle visa sig att många bröt…
Vi var där i god tid och startfälten var packade med folk. Märkligt nog så var startgrupperna inte så bra fördelade. Eliten delade grupp med löpare som springer på tiden upp till 1:45. Vilket resulterade till extremt tryck och svårt att komma fram. Jag hamnade väldigt långt bak och när starten väl går så stod det still. Ca 1 minut stod jag still efter att jag passerat tidtagaren. Ingen behaglig känsla…
Tiden går, och du står still…
Äntligen så tar jag mitt första steg och jag vill bara framåt. Kommer ca 200m och det tar stopp igen. Helt still.
När det väl börjar rulla på så är det sicksack löpning som gäller. Försöker tänka positivt:
– kanske är bra så att jag inte tar ut mig för fort..
Jag tar igen mycket tid och snittar 3:20-3:25 och hittar min klunga. Vi håller bra fart och det känns väldigt bra. Vi håller nu ett tempo på 3:33. Inom ramen som jag planerat att hålla.
Vi har sprungit ifrån de flesta och tagit oss ur all folkmassa tills vi möter de sista av marathon “löparna” redan vid 7 km. Sicksack…
Klungan håller i sig och vi hjälps åt. Tills vi närmar oss 10 km där vi slås samman helt med fler marathon löpare. Samtidigt som detta så öppnar sig vinden och extrem blåst sätter fart. Motvinden var tung. Många bryter och det börjar tära på bena väldigt mycket.
Jag känner mig fortfarande väldigt pigg och fräsch bortsett från att bena tagit stryk. Vid 14 km så är det massor av folk, marathon löparna. Jag testar att dra ifrån klungan och lyckas. Men det går inte så fort som jag önskar. Det är fullt med gående marathon “löpare”.
Bena tar givetvis mycket stryk men det är jag tränad för, men samtidigt som detta så växer ilskan. Extrem motvind och massa folk..
När vi börjar närma oss stadion så tar funktionärerna tag i saken och delar oss. Alla halvmarathon löpare slussas till vänster och de andra till höger. Men det var lite sent påtänk.
Väl inne på stadion så kunde jag få ut allt och ökade till 2:32 fart. Men även det var för sent.
18000 deltagare och en 54:e plats är acceptabelt med tanke på omständigheterna men huvudet säger annat.
Självklart så log jag för att loppet var över och att jag var i mål men jag var inte trött. Samtidigt så inser jag att jag inte kunde sprungit så mycket snabbare heller. Enligt klockan, 1:18.. samt stillastående.
Däremot är jag väldigt glad över att min vän persade och sprang in på 1:32. Grymt bra insats!
Fanns mycket spring i bena och dagen efter (idag) så bestod morgonen av konditionsträning och trots allt ett litet leende för att jag ändå tog mig i mål och slutade på en 54:e plats. Visar trots allt att jag har mycket kvar i bena även i slutet av säsongen.
Perfekt nu när tränaren precis mailade ut att träningen för 2015 års säsong påbörjas idag.
“If you put in the work, the results will come. – Michael Jordan”
Hej!
Kan man försörja sig som löpare i Sverige och få pensionsgrundad inkomst ?
Jag uppfattade dig i radio p4 som att du har tänkt att leva på löpningen.
Hälsningar
Mattias
Hej Mattias,
Roligt att du hörde mig medverka på radion i tisdags. Som många idrottare gör så driver man en enskild firma i sidan om den extra inkomst som man får via s.k. “vanligt” arbete.
Vilket kanske anses vara en risk man tar. Har det väldigt bra via min “vanliga” arbetsgivare så att jag kan hoppa in relativt mycket om det skulle behövas samt framförallt vid vinter halvåret.
Hoppas att jag besvarade din fråga och gillade inslaget på radio.
Lycka till med träningen!
mvh Tony H
Nej, du skrev inget om hur du kan tjäna pengar på löpningen. Ska du kanske vara en “springande reklampelare” ? Det finns väl knappast prispengar att tala om i löpningen om man inte tillhör eliten (vilket du inte gör än)? Men det är alltid kul med lite”maniacs” i positiv betydelse. Någon som gör något extra så kör hårt !
Stämmer bra det. Finns “inga” prispengar mer eller mindre. Oavsett nivå. Speciellt inte i långdistanslöpning. När det gäller sponsring inom idrott generellt sett så finns det sponsorer som går in för att stötta en person man tror på och önskar att hjälpa. Självklart handlar all sponsring oavsett idrott om synlighet. Att träna företag etc. är också väldigt vanligt. Tack detsamma!