Första passet i år med IFK Skövde Friidrott idag avklarat…

Tejpades igår på nytt för att försöka stödja upp ytterligare. Inte bara en special sula som avlastar insidan av foten där inflammationerna sitter, förband som förhindrar snedvridning av foten samt nu även extra tejpning som fungerar som “extra muskler”.

Morgonen började med konditionspass på gymmet och tankarna hade redan börjat komma om jag vågade bege mig mot träningen när kvällen började närma sig.

Efter gårdagens testlöp så vet jag att jag kan ta mig framåt med foten så länge inte insida får någon kontakt alls med marken. Men klarar jag av springa med klubben rent mentalt?

Fick en hel del support från alla och välkomnande, vilket behövdes.

På schemat stod det 10×400 intervaller. Väl på plats så kände jag en stor glädje av att se alla och att vara tillbaka men samtidigt en oro inombords. Jag kanske förstör det som jag börjat reparera…

Försöker att korrigera mitt löpsteg en aningen för att inte komma åt insidan och tränarna peppar på. Det var jobbigt att springa igen. Jag visste att jag var tvungen att hålla igen och ligga långt bak i ledet.

Började med att springa så långt bak som möjligt, bryta ner mig själv mentalt och verkligen förstå att resan tillbaka inte blir lätt men samtidigt själv se min utveckling.

Mina tränare såg antagligen att jag började öka farten en del och de frågade mig kontinuerligt likaså de andra om hur det kändes. Vilket var väldigt tacksamt. Bad mig hela tiden att ta det lugnt.

Började öka mer och mer. Var jobbigt att se hur långt bak jag var i klungan, hur mycket gärna jag ville ta täten som jag brukar försöka göra.

Sista intervallen börjar närma sig och jag inser att jag måste göra något för att känna känslan av att vara snabb, lätt och vara långt fram. Jag ökar, ser på klockan att farten börjar nå upp till min vanliga fart. Det är oerhört jobbigt och bena känns betydligt svagare, men samtidigt så ser jag att jag drar ifrån.

Jag når upp till 3:25 fart och stannar upp i ensamheten i några sekunder och ryser. Jag kommer tillbaka, kommer ta tid men jag skall tillbaka!

Skadan som skulle ta ca 2 veckor har belastat mig i över 2 månader.. Längtar mer och mer inför känslan att springa i mål på en tävling.

Kommer med största sannolikhet att ha enorma smärtor i foten under morgondagen, då det redan pulserar en hel del. Men inget som förvärrats då jag teknik korrigerade. Träningsvärk efter löpning brukar jag inte få, men det kommer jag få denna gången.

Uppförsbackar har fått mig att utvecklas och även denna gång..

Vill även passa på att tacka ännu en gång för dem som kontaktat mig på olika sätt efter reportaget..

Nu blir det att ladda för morgondagens dubbla pass :).

“Keep your goals out of reach, but not out of sight”