Bestämde mig så sent som igår att jag skulle starta efter lite känningar som funnits. Inget jag ångrar. En dag jag är mycket nöjd med.

Stukade foten i fredags och lyckades komma igång med löpningen väldigt fort. Men dagen därpå så visade det sig att jag samtidigt sträckt ryggen i samband med stukningen. Nedre delen av ryggen värker och jag har svårt att sitta ned samt resa mig upp. Ryggen låser sig och smärtar. Märkligt nog gör det inte ont när jag springer. Som tur är.

Höganäs halvmaraton gick av stapeln idag för första året. Ett lopp jag visste skulle bli tufft. En av de svåraste motståndarna var blåsten. Den var väntad (skåne) men kanske inte så här pass.

Öppnade bra och kände tidigt att jag var fräsch i kroppen och ryggen påminde sig inte trots att det gjorde ont när jag gick.

Öppnade i runt 3:00 fart och tänkte därefter gå upp mot 3:20. Visste att det skulle komma motvind så höll en betydligt högre fart en längre tid för att sedan sakta ned när motvinden kom. Men den kom betydligt tidigare än vad jag trodde och den höll i sig hela vägen.

Som långsammast var jag uppe i 4:40. Kom inte fram helt enkelt. Var inte trött av det utan mer och mer insåg jag att jag bara skulle ta mig i mål.

Sprang hela loppet ensamt och självklart är det alltid roligare att ha några bredvid sig men det hade egentligen inte spelat någon roll här. Höll farten som gick och försökte öka mot 3:10 när det dök upp ett hus på de öppna fälten för att ta igen.

 (här ser ni fartkurvan hur den gick upp :))

 (tiden är som sagt inget jag tänker på. Helt okej med tanke på omständigheterna)

Men insåg relativt fort att jag skulle njuta av loppet. Vilket jag gjorde. Vilket landskap, vilken publik och vilket arrangemang. Vanligtvis brukar jag inte ta in så jätte mycket av hur det ser ut men den tiden hade jag idag med tanke på farten.

 (Bild: Andreas Berner)

Hörde mitt namn ropas flertalet gånger och stort tack till er alla som peppade på, extra härligt med dialekten :).

Jag njöt egentligen under hela loppet då jag valde att fokusera på att göra det som gick i all blåst och samtidigt tänka på att det blev ett bra träningspass. Med tanke på farten så var pulsen låg och kroppen slets inte alls. Kändes som ett härligt träningspass. Samt det absolut blåsigaste loppet jag någon gång sprungit :). Men kanske ett av de roligare. 🙂

stor eloge till alla löpare. Var tufft och roligt idag i alla blåst. Var stolta!

Så ser mer fram emot morgondagens 30km pass nu :).

Stort tack till arrangörerna (Ni är grymma!!), alla löpare, publik och till er som jag delade pallen med (Andreas och Erik). Kul att träffas igen!

Jag hade riktigt roligt och väldigt glad för all värme jag fick av er alla.