Brukar ofta vara nervös inför tävlingar, men inte lika mycket som till ett klubbmästerskap. Varför? Jo, för att jag inte har något lokalsinne..

I fjol deltog jag inte i klubbmästerskapet på grund av att jag ej kom ifrån jobbet. Året innan var jag med för första gången och vann. Men givetvis sprang jag fel även då. De som känner mig vet att jag har fruktansvärt dåligt lokalsinne, speciellt ute i skogen, villaområden etc. Där allt för mig ser likadant ut :).

Jag var nervös inför starten, alla underbara klubbkompisar försökte förklara rundan och visa på karta. Men det hjälper inte när jag väl springer, tyvärr. Det var snittslatt en hel del, men inte över allt.

Starten går och redan efter 20 meter så springer jag fel första gången, 30m och andra gången. Det här skulle bli ett intressant lopp.

Öppnar upp med väldigt bra fart och känner mig lätt. Men inser väldigt fort att jag inte ser någon bakom mig och jag ser bara träd, dem är gröna och likadana.

Jag får stanna, tills nästa man kommer och skriker vilket håll. Jag får göra så här 2 gånger till och tillslut ser jag på klockan att jag börjar närma mig målet (distansen), så jag drar på denna gång. Men märker att jag sprungit för långt och börjar springa tillbaka, då möter jag alla de andra. Jag springer mot dem och de kommer ifatt mig och jag får mer eller mindre börja jaga igen. Under sista rakan så känner jag igen mig och spurtar, mjölksyran kom. Spurten kom ner under 2:80 fart för att springa i mål, först.

Men det var tufft. Ca 2-3 minuter sprang jag bort. Komiskt efteråt, men inte när jag var i skogen.

Så kör ni bil, skaffa en GPS, varför? För att ni kan :).

Kul med segern och stort tack till mina klubbkamrater som hjälpte mig och skrek så gott de kunde.

Efteråt så blev det givetvis lite gym på Friskis & Svettis.

Hoppas ni hittar vart ni ska, jag ska nu till sängen, dit hittar jag 🙂

God Natt!