Att på förhand veta att man aldrig varit nöjd med ett Göteborgsvarv är en bra anledning till att ställa upp igen!

2011 – Mitt första Göteborgsvarv och första halvmara. Startgrupp 16 (1:28)

2012 – Startgrupp 1 efter seedning Gick ut alltför hårt till en början p.g.a. orutin som nybliven löpare och gjorde ett helt okej lopp på 1:19.

2013 – Värme som ställde till det för många löpare, även mig.

2014 – Efter ca 11 km fick jag en fruktansvärd smärta i bröstet som fick mig att stanna 3 gånger (tid 1:20).

2015 –

Väldig upplyftande statistik att ställa sig på startlinjen med, menar det. Har sprungit väldigt många lopp som löpare och vet min kapacitet men inte lyckats vara i närheten av den i GBG. Jag lovade mig själv och min sambo i fjol att aldrig mer ställa upp i loppet men med statistiken i handen så ville jag inget annat en att starta!

(Träffade Saucony på mässan i GBG innan loppet som gissade på topp50). Statistiken talade emot..

De som sprungit loppet vet om att GBG varvet inte är det absolut lättaste loppet att springa. Det är en del backar och kanske inte lämpat för att sätta personbästa för alla. (Beroende på hur man är tränad).

Detta året så skulle jag börja vända på trenden! Självfallet var jag medveten om att knät kunde börja spöka då jag inte varit uppe på min tävlingsfart med den distansen sedan Prag Halvmara (1:15) men samtidigt så har man en inre känsla som på något sett berättar hur bra man kan springa.

Målsättningen var satt under 1:14. Jag fick en väldigt dålig start då jag hamnade väldigt långt bak och inte riktigt lyckades trycka mig framåt. Hände till och med att jag stod still vid något tillfälle. Bildas givetvis en viss irritation inombords då jag har min fart att följa.

Efter cirka 2 kilometer börjar jag hitta farten och slipper springa sick-sack. Tog kraft men det var jag tränad att klara av. Möter min vän som stod längst fram i startgruppen (fått bra plats och start) som ropar kom igen nu Tony! Han visste att jag denna gången ville prestera . Han hade flertalet gånger sprungit ifatt mig vid bron då jag haft den jobbigt de andra åren. Denna gången sa denne duktiga löpare och vän att han inte vill möta mig där igen och inte heller springa om. Det hade jag lovat honom inte skulle ske.

Efter cirka 4 kilometer så får jag kramp, vid revbenet på högra sidan, inte håll. Får svårt att andas in och börjar tänka negativt och hur detta nu skall gå. Dröjer inte lång tid innan jag börjar nästintill skratta.

Inte detta år sa jag till mig själv. Sänkte farten lite granna och försökte komma rätt i andningen och tillslut så började smärtan avta. Gjorde en ökning och tog igen den förlorade tiden. Jag såg på klockan att jag sprang enligt planerat.

I stort sett varannan kilometer så hörde jag mitt namn och peppande skrik. Jag hörde allt! Trots att det inte märktes, men det gav kraft och energi. Stort tack till alla som följer mig på sociala medier som var där, vänner och familj.

Jag springer tillslut in på 1:16:02 och var till en början inte nöjd då sista backen mot slutet tog en hel del kraft ifrån mig men väl liggandes på marken inne på stadion så insåg jag att jag trots allt gjort ett helt okej lopp och att den dåliga trenden i Göteborg börjat vända. 

Nu gäller det att bara glömma detta loppet och ta fokuset vidare mot Stockholm Marathon nästa helg där jag går ut för att försöka sätta personbästa. Vilket kanske inte tycks vara jätte optimalt med tanke på alla lopp som varit så nära inpå. Men många av dem har jag sett som träningspass.

Stort tack ännu en gång till alla som peppade mig och även till er som hejade på mig vid uppvärmningen och även vid anläggningen.

Jag är nöjd med loppet och kan lova att de som trodde på pers inte kommer få vänta länge..

Skönt att nu veta att jag skött rehabträningen bra och att knät håller.

Jag nådde 50:e plats i min klass, precis som Saucony trodde!

För att återuppleva vissa delar av loppet och se snitttiderna vid vissa platser klicka på länken:

Återupplev Göteborgsvarvet med tider i samarbete med Polar