Ett 10km lopp att glömma eller att komma ihåg?

Jag tar en hel del kontinuerliga tester, tränar mer än vad jag gjort tidigare och allt visar sig vara bättre än vad det varit tidigare men resultaten blir sämre?

2-3 pass/dag och mina tester visar att jag utan bekymmer skall kunna ta pers i nästan alla distanser. Men så blir det ej.

Sprang i tisdags blodomloppet i Jönköping och kom in som nummer 5. Var inte nöjd med tiden och var heller inte riktigt trött som jag brukade bli. Men kroppen reagerade konstigt ändå.

Sprang igår Midnattsloppet 10 KM i Göteborg och sprang in på 38 minuter, min sämsta tid jag sprungit på ca 2 år. Men ändå betydligt bättre tränad..

Hur kändes då loppet igår?

Började med att jag tappade bort min underbara vän mitt i alla folkmassor och uppvärmningen inte blev som vi kanske hade tänkt oss. Men att få springa i elit klassen med alla rökeffekter etc som vi fick och presentationerna var väldigt peppande och samtidigt motiverade mig till att prestera. Funktionärerna tog även dem oerhört bra hand om oss.

Loppet började väldigt bra, kanske för bra, jag och en trupp med “Kenyaner” och löpare från Hälle startade en klunga i början, det gick fort. Men ändå inte för fort. Vet att jag kunde hålla de tempot ett bra tag men att de senare skulle dra ifrån och öka farten.

Farten var 3:25. Inga problem på träning under en längre tid. Sprang bra i ca 2 km men började sedan känna att jag bena började känna sig annorlunda. Svårt att beskriva känslan men det kändes väldigt lätt och med tanke på att jag haft en hel del bekymmer med min mage och misstankar om glutenallergi (väntar svar) så hade jag valt att äta väldigt kontrollerat under dagen.

Efter ca 4km så började de kännas tungt på alla plan förutom konditionsmässigt. Jag kände att jag kunde dra på men ändå inte. Huvudet ville bara komma i mål och ibland kände jag till och med att jag kunde tänka mig att gå, jag hatar att gå.

Banan hade gjorts om och backarna var riktigt långa och även jobbiga. Men det var jag van vid och kunde ändå springa på. Sprang in en hel del mot slutet då jag började inse vad dåligt jag egentligen sprungit. Fick oerhört mycket stöd från nära och kära som var på plats. Skrikandes i fönster och applåder och pepp utmed gatorna. Stort tack! Tack även Reztart som var på plats.

Fick energi av peppet och då kom de små ruscherna och kickarna som fick mig att springa på.

Men ändå så orkade jag inte hela vägen. Kroppen och huvudet ville inte.

Svårt att egentligen svara på varför, då jag är bättre tränad än vad jag tidigare varit. Att jag generellt sett behöver sova minst 2 ggr/ dag ibland 3 kanske säger en hel del? Att min puls är väldigt hög kanske också säger en hel del?

Som jag mycket tankar och reflektioner men i slutändan så vet jag ändå varför. 2-3 tunga pass/dag sliter på kroppen. Trots att jag har fullt upp vid sidan om. Har varit en hel del på sistone och jag har varit överallt.

Men jag gillar motgångar. Trots att detta var min absolut sämsta tid på 2 år så har jag ändå en oerhörd stark hunger inom mig som skriker.

Tester visar formen men inte huvudet. Ingen lång väg att gå. Men en annan väg tar jag denna gång. Det blir hårdare framöver, men med huvudet i behåll. Ser fram emot 14 September. Då är det min distans jag springer, äntligen!

Tack ännu en gång för allt stöd på plats och även ni andra.

Älskar av någon anledning motgångar :).

Kommer inte sluta träna eller tävla, men kommer att försöka återhämta mig bättre då kroppen idag skriker av utmattning . Pers kommer att presteras detta år!

Alla har vi svagheter och möts av motgångar. Det är det som får oss att utvecklas.

Gasen i botten! Men denna gången med huvudet också och inte bara lyssna på hjärtat 🙂