Att sitta ner är en mental utmaning för mig

bildspinning

Finns många sätt att utmana sig själv på. Både mentalt och fysiskt. Jag valde att göra det jag kanske tycker är minst roligt, att sitta ner… i 3,4 timmar..

Många känner till att jag springer lite då och då. Men varje vecka påminns jag fortfarande om att det var jag som fick för mig att springa från Skövde till Jönköping. Främst från personer jag inte känner.

Träffade en familj förra veckan som frågade mig följande:

– Visst var det du som sprang från Skövde?

– Du hade som längst sprungit ett marathon och nu sprang du två på rad

– Jag vågade testa att springa 10 km istället för min vanliga 5 km runda, jag fixade det!

Allt handlar om mental inställning! Vilket jag tror nådde fram.

Jag har stått och stakat vid en stakningsmaskin 2 timmar, kört rodd på gymmet i 2 timmar. Men nu var det dags för en ny utmaning för mitt mentala.

Spinning i 4 timmar!

Spinning är en riktigt bra träningsform, men inget för mig! Alltid tyckt att det är tråkigt och alltid fått känslan av att jag vill koppla bort fötterna för att visa hur man verkligen tar sig upp för den “backen” som ledaren alltid pratar om när de försöker måla upp en bild i huvudet på en.

IMG_6864

Men skorna fick vara fastlåsta!

Passet började och jag förstod till en början inte vad jag gjorde där. Jag, som är löpare ska sitta på en cykel i 4 timmar? Hade utan tvekan hellre sprungit från Jönköping – Skövde igen, utan förberedelse.

Flickvännen som är betydligt mer road av spinning satt bredvid och bara log. Hon var taggad. Var jag taggad då? Den frågan ställde jag mig själv flera gånger men fick inget svar. Däremot såg jag mycket fram emot att se min puls öka på pulsklockan som jag fäst framför mig.

Cyklisterna framför var taggade med sina cykelkläder och sportgels. Passet började och alla var taggade. De jublade och skrek.

Ledarna beskrev en sträcka, men jag ritade min egen. Jag sprang inte ett marathon som man kan tro, jag sprang 2. Stockholm.

Gåshuden fanns där när jublet utbrast bland cyklisterna. När “raksträckan” var framme och tystnaden var där så var jag vid djurgården och sprang utan publik.

Jag utmanade mig själv flera gånger och log inombords. Detta var skoj! Var det spinningen som var rolig eller var det att det varade så länge? Det var troligtvis att det varade under en längre tid. Men spinning kommer alltid vara en bra träningsform. För mig mentalt.

Sista timmen var framme och många slet av trötthet men samtidigt log de av glädje. Jag njöt! Nu var min energi som mest. Jag vet hur min kropp fungerar och när den njuter som mest…

Jag ökade och tryckte på ännu mera. Många fick mjölksyra och slet. Jag hade ont i rumpan!

Jag föreläser en del och något som man oftast får höra efteråt är att de nu ska prova att byta någon rutin när det gäller träningen eller även i vardagen. Att våga utmana sig själva. Att kanske stoppa ner den andra foten i byxan först denna gången.

Att utvecklas som person eller idrottsman handlar inte bara om att göra samma sak dag in och ut.

Jag hade som längs suttit på en spinningcykel i 55 minuter innan detta spinnmarathon på Friskis & Svettis i Jönköping. Nu betydligt längre.

Hade jag kul? Mycket! Grymma ledare och framförallt känslan efteråt. Jag ändrade uppfattning och utvecklades på alla plan.

Allt handlar inte om att den där 5 km rundan eller den vägen man alltid tar med bilen. Det handlar om den extra kilometern till 6 km eller cykelrundan via cykelvägen.

Att våga bryta ett mönster, att våga utmana sig själv, det är kul! Framförallt efteråt!

 

Lämna en kommentar