Tredje placering i helgens 10-km lopp utan ordentlig fart i bena…

Det var två år sedan som jag sist sprang ett 10 km lopp. Varför?

Är en distans som jag inte prioriterat alls mycket då den faktiskt är väldigt jobbig, ska gå väldigt fort och relativt länge. Likaså 5 km. Men där är det lättare att kräma ut allt nästan direkt.

Sedan beror det också på att jag kanske inte riktigt haft farten i bena och jag efter målgång känt att jag vill springa längre. Därav brukar nedjoggen vanligtvis vara relativt lång.

Jag har valt att lägga om träningen sedan en tid tillbaka då jag haft väldigt stor fokus på distans tidigare. Varit allt ifrån 2-9 mil. Snittat ca 14-20 mil. Vilket är väldigt bra och väldigt roligt för mig som älskar att springa men jag har tappat farten.

Därav ställde jag upp i ett 10 km lopp i Borås för att testa om jag hade lite fart i bena.

Uppvärmningslokalen och omklädningsrummet var tillskillnad mot andra lopp väldigt stort 🙂

Öppnade upp loppet i relativt bra fart (3:12) höll detta tillsammans med de två andra på bilden.

Höll fast i klungan några kilometrar tills jag fick släppa i farten lite för att dra ner mot min planerade fart (3:35-3:3:43). Vilket jag höll relativt bra tills motvinden och regnet slog i. Hörde flåsandet från 4:an bakom mig och flera gånger så trodde jag att han skulle komma om mig men jag lyckades öka farten markant mot slutet och springa in som tredje plats.

Kändes väldigt bra i kroppen efteråt men jag ville även denna gång springa längre..

Mycket fart lopp står på schemat framöver. Medveten om att tiderna kanske inte blir dem bästa. Jag kommer springa alla lopp som om det var ett bra träningspass. Målet är att få in rutinen och kvalitetspassen.

Nu dagen efter så känns kroppen riktigt bra och fördelen med dessa kortare tävlingarna är att jag inte tar stryk alls.

Är jag då nöjd med loppet?

Har sprungit många bättre lopp men detta var ett som jag rankar som ett bra test. Tänkte mycket under loppets gång och kände efter väldigt mycket. Mycket som måste förbättras och mycket jag tar med mig. Lyckades komma trea och det får jag vara nöjd med.

Vid målgång träffade jag på en av mina förebilder, Jonas Colting. En av de frästa triatleterna. En stor atlet i mina ögon. Mycket åsikter och en sund tanke angående träning generellt sett.

Laddningen inför Amsterdam pågår och jag hoppas jag lyckas få igång farten i bena tills dess.

Blir som sagt många fler sådana lopp framöver för att testa mig själv och krama ur allt successivt och samla på mig rutin.

Fler pers. väntas…

“Keep pushing yourself forward. Do whatever it takes. You´ll soon leap over the final hurdle and land right where you want to be”