I bilen började jag inse vad jag gett mig in på. Vi är 3 personer i laget som skall möta andra lag som är betydligt fler och mer energi. Men folk häpnades..

Jag är en långdistanslöpare och inte en sprinter vilket är känt sedan tidigare. Att se de andra lagen, hur många dem är och hur snabba dem är gjorde en väldigt orolig. Hade ju i tidigare inlägg skrivit att det är pallen som räknas. Ljuger aldrig :).

Men rent spontant så har de andra en stor fördel i början då de kan springa var sitt varv och spurta hela vägen med ny energi hela tiden. De var så de gjorde. 1 varv var hela tiden.  Visste att det skulle bli tufft och i tankarna gick det bara hur detta skall gå till.

Men efter mycket tänkande så insåg man att de inte kommer hålla ut i 2.5 timmar. Vi är långdistansare och har en stor chans att ta dem i slutet och i och med att de bara sprang 1 varv så drog de självklart i oerhört mycket och på sikt så kommer syran i bena.

Jag tog inte starten. Jag är inte den kraftigaste och hatar mass starter. På förhand var tanken att i skulle köra 4 varv men insåg snabbt att vi kommer springa ut oss själva och tappa för mycket mot de andra.

Vi körde 2. Jag gick in med en energi som var obeskrivlig. Öppnade upp med runt 2:20 fart och höll de långt. Körde även jag 2 varv och syran var kommen samt blodsmaken, väldigt tidigt.

Mina lagkamrater fick nästa gång skrika åt mig att sänka farten. Vi körde på och ställningen fick vi aldrig höra. Men det sas att vi tog in hela tiden.

 

Vi justerade successivt farten för att inte springa slut på oss själva och orka, vi var bara 3. Efter 2 timmar så började vi känna allvaret och tävlingsnerverna kom fram och siffrorna började för första gången visas på tavlan.

Taktikbyte! Vi kör 1 varv var för att knappa in. Spänningen ökar bland alla i publiken samt de andra lagen börjar klocka oss samt ögonen mot oss. De här gillade jag!

 

Nu var det oerhört nervöst!

Bytena blir mycket fortare och mjölksyran känns av. Banan var trots allt riktigt jobbig och bestod av lite lutningar.

Reglerna var att när klockan slår 2.5h så bryts det. Men om man växlat så räknas varvet.

Får höra att vi har pallen klar, samt 1 varv som diffar. Kommer i mål och växlar. Är relativt slut men andrenalinet pumpar och jag får frågan om jag vill springa hem allt. Självklart! Gåshud!

Sekunder börjar tickas ner och jag samt de andra laget står redo på linjen. 10 sekunder kvar och min lagkompis växlar precis av och jag springer och njuter hela vägen.

Vi tar hem allt och inte många som förstod hur vi kunde göra det på bara 3 personer.

Allt  går om man vill! :).

 

bifogar även länken till ett videoklipp som visar hur taggade vi var och skriket som jag beskrev tidigare :).

Skön vinst och bra uppbackningen av publiken!

Oerhört duktiga lagkompisar som peppade och puschade när det kändes som mest.

Tack lagkompisar, vänner, familj och kära för ert stöd på olika håll!

Idag är man glad och försöker gå normalt :).

Dagen består av 2 tentamen och resorb sport som dricka!

Allt handlar om inställning och vilja!