Äntligen var det återigen dags att dra på sig tävlingslinnet och få njuta av festen.
Tidigare år har det gått mindre bra här i Köpenhamn och det ville jag ändra på i år.
Kände på kroppen förra veckan under Stockholm Halvmaraton där jag sprang på känsla och njöt. Idag ville jag trycka på.
Uppladdningen hela veckan har varit väldigt bra och löpsuget stort. Det förändrades dock efter första måltiden i Köpenhamn under fredagen. Både jag och min vän David blev matförgiftade och stafettsprang till toaletten och hade väldigt svårt att få i oss mat.
Inte mycket mat fram tills loppstart och mycket sängliggande helt enkelt. Men vi skrattade trots allt åt det hela samtidigt som vi njöt av dansk tv..
Loppdagen
Det fick bära eller brista. Planen var att öppna med kontroll och försöka hålla en konstant fart. Starten var väldigt kaosartad och många föll.
Jag öppnade hårt då jag var osäker på hur jag skulle kunna ihop eller få bryta pga magen. Öppningen var i 3:09-3:15 fart. Vilket krävdes för att ta mig ur de större klungorna, orytmiska löpningen och sicksack. Kände att jag hade bra kontroll. Dock började illamåendåendet och magontet som värst vid ca 11km. Där tog jag ytterligare en magtablett som var med mig. Vid ca 16-17 km var det som värst och där tappade jag som mest fart. Men då var det tacksamt att ha klubblinnet på (rött/vitt) och ta in danskarnas jubel.
I mål på 69:54. Otroligt tacksam för att jag lyckades ta mig i mål och självfallet väldigt nöjd med loppet. Hade otroligt roligt! Om formen är god? Det känns väldigt bra och jag längtar redan efter nästa lopp!
Nu blir det att fira med lite föda 🙂